Att överleva…

Fotograf: www.olasfoto.se www.facebook.com/ola.hilmersson

Titta framåt med hopp.
Bakåt med tacksamhet.
Uppåt med tro.
Runt omkring Er med kärlek.

Väskan är full med paket till sexjulkalendern. Nu lämnar jag för att avsluta det händelserika året på Maldiverna. Min belöning för allt mitt tålamod…

Jag blev nyligen jämförd med en vippdocka som reser sig smäll efter smäll. ”Fall 7 times, stand up 8”. Det fick mig att tänka en del… Hur ska man inte bryta ihop när man går igenom livskriser?! När jag försökte överleva de mest svåra situationerna i mitt liv har jag alltid påmint mig själv att jag borde vara stark. Men det är omöjligt att stålsätta sig hela tiden. Vid ett tillfälle insåg jag att det är som att skruva in sig själv i en mutter, drar man åt för hårt riskerar man att dra sönder gängorna.

Där det finns press är ett kommande sammanbrott bara en tidsfråga. Anledningen till sammanbrottet är en kamp som utvecklas inne i oss under krisperioden. Med all styrka tvingar vi oss att vara starkare vilket istället bryter ner oss fullständigt.

Bokstavligt förstår vi frasen ”livet är en kamp”. Vi kämpar där det inte behövs och jagar oss in i ramar som vi har skapat själva i vår fantasi. Ramar som motsvarar våra värderingar, men går emot våra viljor. I slutändan kämpar vi mest emot oss själva och inte de verkliga händelserna.

Det är viktigt att tillåta sig själv att vara svag ibland. Tillåta sig själv att göra snesteg, fela, göra misstag och känna de ”förbjudna” känslorna. Utan den tillgången blir det svårt bli mottaglig för förändringar och inte bryta ihop vid tuffa livskriser.

Rädsla, ilska, besvikelse är precis samma känslor som glädje, lycka och njutning. Varför har vi svårt att acceptera de känslorna?! Varför kan vi inte tillåta oss de känslorna på samma sätt?!

Negativa känslor är mer laddade, än positiva. Den laddningen kan man försöka att dämpa ner eller omvandla till stimulans. Rädslan tvingar oss att röra på oss. Avundsjuka hjälper oss inse vad vi vill. Ilska visar oss vad vi vill ändra på i vårt förhållande sätt. Misslyckande motiverar oss till handling, det gör inte framgång. Kriser tvingar oss att leta efter lösningar, komfort gör inte det.

När man inser potentialen av brytpunkter i livet börjar man uppfatta dem som vägledning genom livet. Man kan helt och hållet strunta i den vägledningen eller anförtro sig den och fortsätta vidare tillsammans in i framtiden.

Man kan slappna av och öppna upp sig för förändringar. Slappna av när känslorna flöder över kanten?! Ja, annars riskerar vi att skada oss själva. Spänning och motstånd är en stor anledning till många av våra skador, psykiska som fysiska.

När känslorna härskar hindrar det oss att tänka rationellt. Väldigt ofta försöker vi inte lugna ner oss, istället tillåter vi känslorna att ta över ännu mer.

För att våra känslor inte ska sluka oss helt och hållet måste man ha lite av verklighetsförankring och förståelse. Det enklaste sättet är att försöka få ett svar över just vilken känsla man känner. Detta kommer att distrahera och ändra uppmärksamheten, alltså kommer att kunna se mer objektivit.

När vi pratar om det vi känner upplever vi en lättnad. Om man erkänner för sig själv: ”ja, jag är rädd”, då är man rädd betydligt mindre. När man inser sin känsla måste man kunna betrakta den, fånga alla dens skoggor, leva igenom, känna det med varje liten cell av sin kropp för att kunna släppa sen.

Det viktigaste är att inte fastna i ”nöjet” av sorgen (tycka synd och ömka sig själv kan bli väldigt beroendeframkallande). Jag klarar av detta när jag tillåter mig känna det bara en viss tid. Efter det kan jag påbörja en konstruktiv dialog med mig själv, välja mitt förhållandesätt till händelserna och därefter gå vidare till handling.

Att tillåta sig själv vara operfekt gör det lättare att bli mer följsam och öppna upp mig för förändringar, som bär med sig en ny brytpunkt i livet.

Fotograf:
www.olasfoto.se
www.facebook.com/ola.hilmersson

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.