Avsluta relationer.

Fotograf: www.olasfoto.se www.facebook.com/ola.hilmersson

Avsluta relationer

 

Ta ett glas och släng det i väggen.
Ställ dig sedan på knä och be om förlåtelse.
Kommer ett mirakel ske?! Blir glaset helt igen?!
På samma sätt bryts människor ner av smärtan vi orsakar dem.

”Avsluta” relationer låter väldigt lögnaktigt. För att vi avslutar inte relationer, vi förstör, försvinner, anklagar, blir arga, förbannar…
Vi förväntar oss att partnern kommer komma krypandes med sin ångest och be om förlåtelse.
Det är lättare att krossa och stötta bort än att hamna i den positionen då man kanske själv en dag blir lämnad.
Det finns inget mer nedbrytande för sin egna självkänsla än att bli lämnad.

Det finns två strategier för att undvika smärta och förnedring.
Den ena är att hålla ett rejält grepp om relationen, aldrig släppa taget även om det innebär förlusten av sig själv.
Den andra är att inte tillåta närheten alls. Fly med en gång vid första tendenser för närmande.

Jag har märkt att jag personligen har väldigt svårt att släppa taget. Jag håller fast vid mina partners, kämpar och hoppas även om de slutat tillföra glädje. Varför är det så svårt att avsluta och låta dem gå?!
Det känns som att så länge det finns hopp om att få kärlek är det lättare att anpassa och uppoffra sig…
Dessutom är det naturligtvis lättare än att överleva förlusten.

Allt som har med närhet att göra förknippas i mig med smärta och sorg.
Jag har blivit lämnad flera gånger.
Den första som lämnade mig var min far. Han bodde med oss, men jag såg aldrig honom. Han prioriterade alltid främst sitt sociala liv med vänner och fester. Alltid borta på helgerna. Veckodagarna kom hem full när jag sov och försvann på dagarna innan jag var tillbaka från skolan. Jag har inga lyckliga minnen av min far från barndomen. Jag har aldrig någonsin suttit i hans knä och känt hans närhet och kärlek. Jag lärde mig tidigt att jag inte var viktig nog.

Att fly eller stå ut och hålla kvar är de strategierna som liksom tillåter att undvika det mest plågsamma – skräcken att förlora och bli lämnad.
Varje gång man upplever det blir man påmind om den första smärtan man upplevde under sin barndom: ”du är inte viktig nog, det finns bättre för mig!”
Och när man i hopp tillåter att släppa in och binda upp sig med en – två personer i livet, blir deras okärlek lika med livets ände.

Alla barndomens trauman gör det så extremt viktigt att vi av våra utvalda skall bli accepterade, älskade och behövda. Vi kan lära oss att förtjäna kärleken, blir inställsamma och känner tacksamhet. Oändligt med tacksamhet bara för att de finns nära oss.
Hoppet om att hålla ihop livet ut binder upp oss för alltid till de vi älskar.

Jag önskar att man hade bättre förståelse för sina barndoms trauman och erfarenheten som kom senare i livet, så att man inte behöver göra om misstagen gång på gång. Jag önskar att man kunde avsluta relationer på mognare sätt med större respekt för varandra:

Jag är ledsen…
Jag är hemskt ledsen att vi inte överlevde alla motgångar som kom i vår väg…
Jag uppskattar väldigt mycket allt det som hände mellan oss…
Du var betydelsefull för mig som ingen annan…
Jag kommer aldrig kunna radera och glömma det vi fick dela under den tiden…
Kommer inte glömma de känslorna du fick mig att känna… Den tiden jag värdesatte så oändligt mycket…
Jag är så tacksam till dig att du fick mig att upptäcka så mycket nytt om mig själv…
Hjälpt mig att förstå vilken relation jag är i behov av…
Jag är besviken och arg på dig att du inte lyssnade på mig… Att du inte hörde mig…
Men jag vill inte vara uppbuden vid dig med ilska och sorg…
Jag vet att du gjorde allt som fanns i din makt…
Och jag anklagar inte mig själv, för att jag gjorde också allt som fanns i min makt…
Även om vi förväntade oss mer av varandra…
Jag är fruktansvärd ledsen att jag förlorar nu det som är så betydelsefullt för mig: din doft, ditt skratt, din vänskap, våra långa samtal, din beröring och underbara sexlivet som vi hade…
Men jag kan inte stanna kvar där det är trångt och relationen kväver mig…
Det som har hänt mellan oss är det bästa som vi har lyckats skapa ihop…
Och det räcker inte för mig…
Därför vill jag lämna…
Jag kommer ta med mig värdefull erfarenhet…
Jag kommer inte ta med mig ilskan, smärtan, bitterheten och hoppet att du kommer att ändra dig för att ge mig de förutsättningarna jag behöver…
Jag vet att det inte är möjligt…
Jag kommer alltid önska dig det allra bästa…

När vi upplever rädslan för uppbrott och förlust, upplever vi rädslan att gå igenom samma plågsamma känslan – förlusten av den betydelsefulla personen i vår barndom.
Vi är rädda att förlora hoppet (illusionen) om att den utvalda personen kommer att acceptera oss och ge den typen av kärleken som vi inte upplever än för oss själva.
Fantastiska minnen av förälskelsen ger näring till de illusionerna. En dag fanns det både omtanke, värme och oändligt med passion… Men…
Att stanna kvar i den illusionen och försöka undvika skrämmande förlusten genom att kontrollera sig själv, sin partner, vardagen man lever i – gör att vi förblir små, hjälplösa och beroende.

När vi ger oss själva tillåtelsen att ta oss igenom separationen och låta komma till ytan det som tillkommer, då accepterar vi det tuffaste mötet som man kan tänka sig. Mötet som kommer vara fullt av lidande och ångest.
Vi accepterar att partnern som vi har räknat så med, har inte levt upp till våra förväntningar.
Vi ångrar oss.
Vi tar farväl med våra drömmar.
Vi tycker synd om oss själva att vi inte fick det vi förväntade oss, att vi inte var älskade tillräckligt.
Vi förlåter oss själva egna misstag.
Vi förlåter våran partner för dennes misstag.
Vi tackar våran partner för den erfarenheten och modet vi fann i oss att uthärda och finna nytt värde.
Vi fortsätter leva.

 

Fotograf: www.olasfoto.se www.facebook.com/ola.hilmersson

Fotograf:
www.olasfoto.se
www.facebook.com/ola.hilmersson

2 Comments

  1. Patrik Dahlsten skriver:

    Jag blir lättat av att läsa om dej och hur du har det ville mest bara skicka dej en kommentar så du vet vart jag befinner mej skriver in en gammal e-Post som kanske inte är den bästa men jag önskar dej all lycka och ett gott skrivande kommer följa dej så länge jag har internet Sovgott min ros Mvh Patrik.

    • GoalDigger skriver:

      Hej Patrik! Tack så hjärtligt för alla dina varma ord och önskningar! 🙂
      Det allra bästa till dig med! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.