Människor vi är sådana…

-Älskling, vad tycker du att vi ska göra?!
-Du kan be en bön under tiden jag går igenom din telefon…

Det var ingen trevlig läsning… Jag råkade se konversationen som inte borde funnits där. Jag blev så häpen, fundersam och misstänksam att min kvinnliga nyfikenhet var tvungen att skråla bak till dagen den startade… Jag upplevde chock efter chock… Plötsligt föll allt på sin plats, de frågetäcken jag hade övergick till svaren som fick mig att uppleva ilska. Ilskan mot mig själv att ha varit så naiv och trott blint på den jag älskar…

Människor vi är sådana… 
Först kapar vi håret, sedan sparar ut det…
Först börjar vi röka, sen slutar vi…
Först köper vi saker, sen använder inte dem…
I börjar säger vi att vi kommer alltid hålla ihop, sedan möts på gatan utan att hälsa på varandra…
Säger att vi kommer vara vänner livet ut och nästa år hör inte ens av oss…
Letar efter en låt länge, lyssnar på den, blir glada och därefter glömmer av den…
Säger att vi inte står ut med rökare, sen inleder relationer med dem…
Säger att vi kommer aldrig lämna, sen lämnar ändå…
Först ber om förtroende, sedan sviker…
Tvingar att svälja sin stolthet, sen förråder… 
Människor är sådana… 
Alla känslor är en färskvara… 

Mannen är otrogen och uppskattar sin älskarinna mer än kvinnan han har hemma som i sin tur kan bli en väldigt uppskattad älskarinna till någon annan gift man…

Jag led av att nu fått veta hela sanningen, samtidigt som det kändes som en lättnad att komma till en punkt och vända bladet.

Förklaringen av psykisk smärta är enkel:  våra förväntningar och verkliga händelser, som är väckta av våra vanor och specifika mentala mallar, stämmer inte överens. Därefter försöker vi med all vår styrka att hålla stabiliteten av dessa mallar kvar vilket leder till en överansträngd hjärna.

Människor lever i visioner. Vi skapar visionerna som går hand i hand med varandra: ”Han älskar mig – vi kommer alltid vara tillsammans”, eller ”De är mina vänner – de kommer aldrig förråda mig”, eller ”Jag är ung och frisk – så kommer det förbli, inget kan hända mig”, osv. 

Med tiden växer våra visioner och stärks, som ett rotsystem inne i marken. Vi vänjer oss vid dem och bygger upp våra moraliska värderingar efter dem. 

Plötsligt förändras verkligheten och vi upplever en enorm inre stress. Våra visioner är djupt inrotade i oss och vi inte är beredda på förändringar. Betydelsen av psykisk smärta är den bekväma zonen som försvinner ur våra händer. 

Paradoxen i det hela är att enda sättet att lösa det problemet är att släppa taget av det försvinnande komforten och låta ödet att göra sitt…  

fullsizerender-24

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.